Mitt bidrag till Nationaldagen

Det är sorgligt hur dålig ens svenska blir efter sex år utomlands. Men nationaldagen till ära tog jag mig till slut i kragen och översatte förstasidan på min hemsida till svenska. Texten följer nedan.

Jag skulle också vilja passa på att åter igen understryka att iPlant-projektet har en starkt svensk vinkel. Villkorlig belönande hjärnstimulering är inte en teknik som kommer att skapa en överklass med överlägsen intellektuell kapacitet. Tvärt om, tekniken har mycket litet att erbjuda manniskor som redan har stark självdisciplin. Däremot kan den komma att vara till stor hjälp for människor som lever med ett litet sjalvdisciplinskapital, och som därfor inte kunnat tillgodogöra sig en lång utbildning eller en vältranad kropp. Jag har hållt på med det här projektet i ett och ett halvt år nu, och jag har hela tiden märkt att de som är emot projektet är individer som finner det lätt att utöva självdisciplin, medan de som lider av begränsad självdisciplin har varit betydligt mer positiva. Det är mycket svårt att med djup hjärnstimulering förbättra en redan optimalt fungerande hjärna, en hjärna som har ett 'rikt' förråd av monoaminer. Det är mycket lättare att förbättra en hjärna som inte fungerar optimalt, en 'fattig' hjarna. Låt inte de rika hjärnorna övertyga dig att det är 'rätt' att alla måste dras med sin naturliga hjärna hela livet. Allvarligt. Neuroteknologisk socialism!




Välkommen

Ett iPlant är ett hjärnimplantat som i princip inte skiljer sig från dagens djuphjärnstimuleringselektroder, men som ännu inte utvecklats för människor. iPlantet skulle på elektronisk väg regulera flödet av monoaminer i hjärnan och därmed ge användaren ökad kontroll över hans eller hennes motivation, humör, inlärning och kreativitet. Liknande hjärnimplantat har funnits tillgängliga för djur i årtionden: genom att associera belönande hjärnstimulering med specifika beteenden har de bland annat använts för att motivera råttor att utföra hård fysisk träning (Burgess et al 1991, Garner et al 1991) och lösa problem (Hermez-Vasquez et al 2005). iPlants skulle på samma sätt kunna hjälpa människor att utföra svåra handlingar, t.ex. fysisk träning, inlärning och forskning (se programmering). iPlants skulle möjligen också kunna erbjuda ett mer dynamiskt alternativ till traditionell regulering av monoaminer, såsom stimulerande och antidepressiva psykofarmaka.

Denna hemsida förespråkar etisk utveckling av iPlants och allmän medvtenhet och debatt om monoaminrelaterad hjärnforskning, djup hjärnstimulering och villkorlig belönande hjärnstimulering. Mer generellt utforskar hemsidan 'personligt anpassad hjärnmodulering' (personalized neuromodulation): vad händer när vi människor med tiden förbättrar vår förmåga att på teknisk väg kontrollera våra egna hjärnors kemi?


Senaste nytt Mars 2009

Reclaim, ett djuphjärnstimuleringsimplantat som forbättrar beteende och humor genom att modulera hjärnaktivitet i människans belöningsssystem (ventrala striatum) fick i februari 2009 tillstånd av FDA att marknadsforas i USA. Forskare och doktorer som använder djup hjärnstimulering för att påverka det mänskliga belöningssystemet ar fullt medvetna om att proceduren skulle kunna generera njutningsfull, belönande hjärnstimulering, men undviker detta genom att använda stimuleringsparametrar som skiljer sig från de som används när belönande hjärnstimulering testas på djur. I en studie skrev forskarna: "Morfin-benzedrin grupp skalan.. användes för att fastställa subjektiva effekter.. samtliga patienter fick 0 poäng.. ingen njutning genererades.. till skillnad från Heath som raporterade att.. elektroder i djupa regioner av hjärnan kunde orsaka extremt belönande effekter" (Schlaepfer et al 2008) Men genom att inte diskutera och undersöka hur belönande hjärnstimulering skulle kunna hjälpa människor missar vi en enorm möjlighet. Belönande hjärnstimulering skulle kunna användas för att belöna och därmed motivera svåra beteenden hos patienter som saknar självdisciplin.

Belönande hjärnstimulering skulle till exempel kunna användas för att motivera hård fysisk träning, vilket tidigare demonstrerats i experiment med råttor (Burgess et al 1991, Garner et al 1991). Djup hjärnstimulering hade då detta skrevs använts vid två tillfällen för att bota extrem fetma genom att dämpa hunger i hypofysen, ett inte sarskilt framgångsrikt projekt (e.g. Hamani et al 2008). Belönande hjarnstimulering som ges på villkor att patienten utför fysisk träning skulle kunna ha en mer pålitlig effekt eftersom fysisk träning har en sa god effekt pa vår hälsa. Villkorlig belönande hjärnstimulering skulle ocksa kunna användas för att motivera inlärning och andra beteenden som vissa individer har mycket svårt att utfora, vilket tidigare demonstrerats i experiment med råttor (Hermez-Vasquez et al 2005).

Villkorlig belönande hjärnstimulering skulle kräva ett avtal mellan doktor och patient som säkerstaller att belönande hjärnstimulering ges endas om patienten utfor vissa specifika, välgorande beteenden, t.ex. använder en roddmaskin eller en traningscykel. Ett sådant arrangemang, i vilket patienten frivilligt accepterar restriktioner på hennes eller hans mojlighet att aktivera Reclaim implantatet, väcker en hel del etiska frågor som behöver artikuleras och diskuteras.

Sedan tillkommer även en praktisk fråga gällande vilka stimuleringsparametrar som skulle vara bäst för att generera belönande hjärnstimulering i en mänsklig hjärna med ett Reclaim implantat. Denna fråga skulle kunna besvaras omedelbart om några av de patienter som har Reclaim implantat skulle vara villiga att gå med i en studie med målet att testa effekten av att tillfalligt ändra deras stimuleringsparametrar till de som andvänds då belönande hjärnstimulering genereras i nucleus accumbens hos djur (e.g. Prado-Alcalá & Wise 1984).